VeraVagina

Jag har börjat göra smycken.

En hyllning från mig till alla kvinnor.

Ett vackert, böljande och glittrande halsband i form av en Vagina. Snacka om POWERSMYCKE!

Det är så roligt och herrejösses vilken underbar respons jag fått.

Ska göra ett gäng med Veror och ge bort till några vänner och sen ska jag börja sälja i liten skala. ;) För 150kr styck.

Alla ska ha råd med en Vera. :)

Puss /Mama Linda

Infektion

Ja hörrni..

En sak är säker. ALLT KAN HÄNDA!

Och så är det. I alla fall om man heter Linda Karlsson. ;)

I onsdags så tatuerade jag mig på framsidan av underarmen.

Och lyckan över tatueringen var verkligen på topp! Så nöjd och så glad.

Men redan första kvällen så kände jag att det gjorde helsikes ont.. Mer ont än vad det faktiskt borde.

Men jag bet ihop.

Tatueringen ömmade och sen efter några dagar så bytte smärtan karaktär.

Hela underarmen brann! Det gick inte att böja armen, sänka armen under brösthöjd utan att skrika.

Beröring var som ett knivhugg och febern kom och hängde kvar från dag ett.

Tatueringen vätskade och ville absolut inte sluta upp med det. Det rann om den.. Efter ytterligare några dagar så kom varblåsorna. Både på tatueringen och runt omkring hela underarmen. 

Nu eskalerade något jävligt läskigt..

Samtidigt blev Svea förkyld. Snor, hosta, slem och en enarmad morsa.

Bra kombo? Not..

Söndag morgon så stod jag inte ut en enda jävla sekund till.

Prickig varfylld arm, smärtan från helvetet och feber, illamående och en extrem trötthet. 

Jag sökte vård på primärvårdsjuoren på Ålidhem. 

Och där får jag veta att jag har en kraftig och ilsk stafolykockinfektion med rosfeber. 

Alltså har en bakterie (som vi alla normalt redan har på huden) kommit in i min arm, i mitt blod och i min kropp. Och skapat en infektion som både syns på armen men även har gått inåt och spridit sig upp till armbågen. :( 

Gah!! Så sjukt läskigt!

Rosfeber kan man få av vilka sår som helst. Nålstick, papercut, rivsår.. Ja av allt. Så detta handlar INTE om dålig hygien eller skitiga tatueringsverktyg. Nej nej.. Bara en jävla otur. :(

Jag hade en jävla OTUR! 

Och sen var jag åt helsike för tjurig så att jag väntade tills sista stund innan jag sökte hjälp.

Men nu ser det ändå ut som att infektionen är under kontroll och att jag har fått rätt antibiotika. :)

Febern är kvar, tröttheten är kvar och armen ser ut som något som en zombie har tuggat på..

Men jag känner mig ändå lite bättre.

Smärtan är lite lättare att hantera och inatt och idag har inga nya sår eller varbubblor kommit på min arm. På vissa ställen ser man att det faktiskt har börjat läka.

Men sååå jävla läskigt!

Som en skräckfilm!

Kändes som att jag kunde se armen bubbla där ett tag!

Och lukten är förjävlig!

En rutten arm... Fy fan!

Är hemma minst tills på onsdag. 

Sen får vi se. Jag varken kan eller får röra armen. Så jag är en enarmad bandit. ;)

Men på något sätt så har vi lyckats hålla modet uppe.

Svea är glad och mycket piggare och vi skämtar om min äckliga zombiearm. Hehe.. :)

Jag och gubben har sett en massa film på kvällarna och bara hållit om varandra. För läskigt har det varit för oss båda..

En otrolig oro. Usch och fy..

Men nu kan vi förhoppningsvis slappna av lite. Jag vet att det kan vända till det sämre men hoppa såklart på att jag nu blir frisk.

Det kommer ta lång tid innan jag är helt återställd. Innan armen är läkt, smärtan är borta och innan armen funkar som den ska igen och infektionen är helt borta från min kropp. Det måste få ta tid..

Det jag är mest tacksam över är allt stöd och all kärlek jag fått under dessa hemska dagar. Från nära, kära, vänner och bekanta. <3 tack alla!

Detta vill jag aldrig någonsin vara med om igen. Jag vägrar! 

Puss /Mama Linda

VARNING FÖR ÄCKLIGA BILDER!!

Tatuering, sorg och VAB

Ja ibland blir det lite mycket..

Just nu är det lite mycket. 

Jag tatuerade mig för två dagar sen. Är sjukt nöjd men har sååå ont!? Om det är normalt vette fan. Tatueringen ser fin ut men värker som SATAN! Kan inte komma ihåg att någon annan av mina tatueringar värkt så. Jaja.. Hoppas det går över snart. Man blir ju galen. :(

Sen så ska min älskade lilla vovve Ester få somna in idag. :( Usch så ledsen och nedstämd man kan känna sig.. Fy!

Hon är 13 år och njurarna har börjat ge upp. Hon blöder när hon kissar och vi måste ta detta tunga beslut så att hon inte ska behöva plågas. För någon behandling finns inte.. Det orkar inte hennes gamla kropp.

Så nu är det dags.. Men det pr knappt så att jag förstår att det är sant. :( Hon har funnits där sen jag var 14 år. 

Det kommer att bli så extremt tomt.

Älskade lilla svarta mopsdam. Finaste som finns.. Och snart finns du inte mera. Men för alltid i våra hjärtan.

Usch.. Sorg. Jag hatar sorg. :( 

Sen så VABBAR jag idag. Svea är supersnorig och har hostat inatt. Så hon var inte i form i morse. Inte alls. Stackars liten. Nu är hon piggare men ändå mer lugn än vanligt. Hoppas på att det inte blir mer än så här. Stackars lilla plutten..

Så nu sitter man här med sin snoriga älskling, med värk på armen och i hjärtat för att man idag kommer att förlora en vän.

Lilla lilla Ester.. Jag älskar dig så mycket.

Puss /LillMatte

Lite OS och regnbågens färger

Ja för fan. Vi lever. Jag lever! Efter denna äckliga magsjuka. ;) Är återuppstånden och jobbar på som vanligt igen. 

Men matlusten är inte sig lik och magen är krånglig. Men annars funkar allt bra. Kämpar på med allt kämpigt.. Precis som vanligt. ;) 

Svea är på förskolan. And she's loving it. I morse började hon dansa direkt då vi kom innanför förskolans dörrar. Hihi..

Och jag knogar på, på mitt älskade fritidshem och med mina bildlektioner. Mer givande arbete får man leta efter.

Imorgon kickar vårt temaarbete om samerna igång. En vecka försenad på grund av min magsjuka. Men må så vara. ;)

Jag har även startat ett litet OS-projekt.

Har gjort en OS-vägg där jag sätter upp alla medaljer som Sverige får. Två silver än så länge. 

Gjorde även en liten kupp i regnbågens färger. Hihi. <3

För att demonstrera och protestera mot Rysslands VIDRIGA hbtq-lagar! Blä!

Målade Prideflaggan på min OS-vägg.

Några av barnen satt på golvet nedanför och ritade. 

En av dem kom fram med en liten rund, utklippt pridefärgad pappersbit.

-Titta fröken! Du får den! 

Jag tackade och frågade hur hen fick idén att måla just den.

-Jag härmade det du gjort på OS-väggen. Den var så fin! 

Jag frågade om hen visste vad det var för något.

Det visste hen inte. Så jag berättade för en grupp barn vad dessa färger står för. Att man får älska vem man vill. Pojkar får älska pojkar och flickor får älska flickor. Eller både och. Eller ingen alls eller så får en vara man fast en är kvinna och tvärt om. Alla är ändå lika värda och ska ha samma rättigheter.

Det tycker jag i alla fall..

Jag höll den lilla vackra Prideflaggan i min hand. Tittade på den lilla konstnären och sa.

-Det är vad denna flagga och dess färger står för. Vad tycker du? 

Den lilla konstnären svarar.

-Jag tycker också att man ska få vara kär i vem man vill. Ingen ska vara dum mot någon.

Jag ler.. Blir varm. Kloka kloka barn.

-Vill du sätta upp din regnbåge?

-Ja.. Det vill jag! Säger min kloka lilla vän.

De andra barnen i gruppen instämmer på samtalet. Klart man ska få vara kär i vem man vill och få vara vem man vill utan att någon ska vara dum. Självklart!

Jag berättade lite om att Ryssland, det land där OS hålls inte tycker att alla människor är lika värda. Att Ryssland inte tycker att man ska få vara kär i vem man vill. Och att jag ritat regnbågen på min OS-skylt för att protestera lite.

Barnens näsor rynkar sig. 

Jag ser på dem att de också tycker att Ryssland lagar är alldeles heltokiga.

Kloka kloka barn.

Jag ser det som en skyldighet från mig som pedagog att belysa dessa frågor.

Mänskliga rättigheter, allas lika värde, genus och annat är något jag ofta pratar med mina fritidsbarn om.

De är ändå framtidens ledare.

De är våran framtid.

Och kan jag så ett litet frö idag så kan det växa och gro till något helt fantastiskt.

<3

Det är alla vuxnas ansvar att motarbeta alla fördomar, allt förtryck och allt hat.

Våran plikt! 

Så ta ert ansvar!

Puss /Mama Linda

Uttorkad med kissproblem

Dags att försöka sova efter dagens sjukligheter. Usch och fy!

Men jag känner ändå att det börjar släppa nu. Tack och bock för det! :)

Har varit uttorkad och fick skitont i njurarna idag. Inte värst bra kombination tydligen. Har haft så mycket kramp i magen att jag inte kunde kissa. Men det släppte tillslut. Var nära på att åka in på sjukan. Men det löste sig. :) Aldrig har det väl varit så skönt att kissa! Hehe. :) 

Har fått i mig lite proviva och köttsoppa nu ikväll. Hopp om livet ju! 

God natt!

Puss /Mama Linda

Helgen från helvetet!

Denna helg går då till historien.. En sån där helg som kommer att pratas om i sagor om 1000 år! Typ... ;)

I fredags for jag upp till mamma och pappa i norr. Åkte med Emma och Nisse till Piteå och blev sen hämtat av morbror för att ta mig till Vidsel.

Svea hade varit hos sin mormor och morfar sen i tisdags. På en liten minisemester. Och på fredagen fick Svea magsjuka. :( Men eftersom jag är IMMUN mot det (har aldrig haft det trots enorma smitthärdar på jobbet och liknande) så var jag rätt lugn ändå. ;) sånt som händer..

Svea kräktes bara två gånger men har haft dålig matlust men har ändå varit pigg, glad och busig. För att ha magsjuka så mådde hon ju riktigt bra. ;)

På lördags morgonen så drog vi från Vidsel till Kåbban. Där åkte Svea lite skoter, jag och morfarn fiskade och allt var frid och fröjd.. 

MEN på kvällen så fick morfarn ont i magen. Mesigt! Tänkte jag. ;)

Varken han, mamma eller jag har haft magsjuka. Kanske en gång var när vi var barn men vi är alltid lite kaxiga när folk har magsjuka. För vi får det ALDRIG!

Men nu fick morfarn magsjuka. Mådde pyton och sprang på toan HELA tiden. Stackarn..

Jaja.. Vi trodde att det skulle stanna där. 

MEEEEEN... Söndag morgon så känner jag mig hur konstig som helst. Urk.. Går på toan och förstår ju ganska snart att jag fått min första magsjuka. :( men det går bra..

Mår illa och spyr en gång på morgonen. Och gick på toa 3 gånger. Men sen när vi kom hem till Vidsel igen så mådde jag helt okej. Käkade lite varmkorv och vilade..

Tänkte att det inte blir mer än så. Lindrigt och bra.

MEEEEEEN.... På kvällen runt 18 snåret så börjar jag må mer illa på två sekunder. Magen totalt vrider om

och jag blir parkerad på dass med rumpan i toan och ansiktet i en bunke. Jävlar!!!

Och så här håller det på hela kvällen!

Och nu på morgonen..

Har lyckats få i mig lite vatten, lite bärdryck och 3 klunkar resorb.

Men spyan är uppe i halsen.

Kallsvettas, fryser och krampar i magen.. Jävlar!

Så hädanefter kommer jag ha mer respekt för magsjuka! För jag är tydligen INTE immun!

Igår kväll skulle egentligen jag och Svea åka hem till Umeå med Emma och Nisse. Men det var omöjlig.

Så snart kommer pappan hit från Umeå (har jobbat i helgen och har ledig dag idag) för att ta hand om oss och hämta oss.

Men jag tror inte att vi tar oss hem idag. :( Måste ju för fan ha blöja i så fall. Bläää!

Så stackars alla ni där ute som någon gång haft magsjuka! Jag fattar nu.. Fy fan så jävligt!

Jag vill aldrig någonsin ha det igen!

Bläääääää!

Så nu ligger jag här i mamma och pappas säng och funderar på att gå på dass.. Igen!

Och jag försöker att inte spy.. Och jag samlar kraft för att få i mig resorben. Urk på burk..

Fy fan! Det borde vara förbjudet att bli magsjuk! Att kissa från röven och spy sig svimfärdig är inte okej!

Tur ändå att Svea är på bättringsvägen och är glad och pigg. Och tack mamma för att du fordrande är immun och kunnat agera sjuksköterska, barnskötare och stöd. Orättvist! ;)

Puss /Mama Linda 

Och på dessa bilder mådde jag "bra" i jämförelse med kvällen igår. Haha!

Var ju ändå så pass vital att jag kunde skämta till det lite. ;) hehe..

Man ska vara stark för att klara av att vara sjuk.

Ibland känner jag mig väldigt ensam i min kamp även fast jag vet att jag har många runt om mig. Men jag är ensam i min kropp. Ingen kommer någonsin kunna blicka ut från mina ögon och känna det jag känner. 

Ingen kommer kunna förstå vad det krävs av mig för att ta mig upp på morgonen då världen snurrar och man helst skulle vilja ramla ihop och kräkas. 

Ger jag upp, släpper jag taget om kontrollen så är det kört. Då skulle jag inte kunna resa mig.

Ingen kommer heller att förstå hur det är att ta sig upp, ta hand om sitt barn, ta sig till förskolan och sen till jobbet.  När världen och marken gungar. 

Till ett jobb som man älskar. Där ger jag allt! Och kommer alltid att göra det. Ger man inte allt på sitt jobb har man fan inget där att göra!

Är man inte engagerad, intresserad, motiverad och passionerad! Byt jobb!

Jag blir så förbannad när FRISKA människor inte ger allt på jobbet.

Men jag.. Snurrig, stapplande och egentligen oduglig fysiskt, ger ALLT på mitt jobb. Till mina kollegor, till alla barn och till verksamheten. 

Och ja.. Jag har sämre dagar också. Men de syns sällan. 

Jag kräver inte att alla ska förstå. Nej nej.. Men att folk tar sig i kragen och rycker upp sig? Är det för mycket begärt? ;)

Sen så tvingar jag mig själv på gymmet. För att försöka träna upp den lilla balans jag har. Försöker utsätta mig för ansträngning för att få mitt snurriga huvud att tränas. 

Det är tungt att träna för vem fan som helst. 

Och det är jävligt tungt för mig.

Men jag gör det för att försöka bli friskare. Så allt det andra ska bli lättare. På något vis..

Har haft en bra månad. Med relativt lite snurr. Och det är jag tacksam för. Men inte utan en kamp.

För att orka vara sjuk så måste man vara stark. Starkast i hela världen! Psykiskt.. Och förhoppnings snart även fysiskt. 

Jag har svårt för friska människor som är negativa och lata. Jag blir förbannad på sånt! Själv kämpar man sig igenom hela dagen för att få och ge sin familj och omgivning en bra vardag. Och så finns de dem som har mage att vara negativ, lat och FRISK! Usch!

Hälsan är allt! Allt!

Har du den så har du allt. Allt annat går att lösa.. Enligt mig. 

Hade jag varit frisk så skulle jag vara king of the world! Med förutsättning att jag haft samma kämparglöd och motivation som nu vill säga.. Fast det vet man ju aldrig. Kanske hade jag varit lika blind över hur bra man egentligen har det när man är frisk om jag själv varit det?

Kanske..

Man ser ju inte längre än vad näsan räcker om man aldrig prövat på en ordentlig kamp i livet. 

Och det är väl bara att säga GRATTIS till dem som är där. ;)

Jag menar inte att man ska nöja sig med allt bara för att man är frisk. Nej nej.. Man ska ju alltid kämpa för sina mål. Bli det bästa och mesta man kan och vill. :)

Men vad folk borde göra är att bli lite mer positiva, se sig om och tänka längre. Och bli lite mer hjälpsamma och arbetsamma. Ta tag i livet om man inte är nöjd. 

Gillar du inte ditt jobb? Byt!

Jag är less på klagande på både jobb och runt omkring mig. På saker som går att påverka! 

En sjukdom kan man påverka till en viss mån. Man gör allt man kan. Medicin, rehab, läkarbesök, träning, ändrade levnadsvanor. Jadajadajada..

Mer kan man inte göra.

Men är man missnöjd över jobb, relation, sina jävla skor, sin frisyr.. Blablabla!

Byt jobb, plugga, vikariera, jaga din dröm eller sitt och gör ingenting ett tag för omväxlingens skull. Byt sen partner eller var för fan singel, köp nya skor och klipp dig för fan!! Problemet löst!

Gah!

Jag har börjat stänga av när folk går ingång på en massa jävla skitsaker! Har nog med mitt ändå.

Men trots det så måste man vara ödmjuk och en bra medmänniska.

Det kommer man jävligt långt på.

Nu ska jag snurra iväg mot nya äventyr. Och fortsätta kämpa och vara stark för att klara av att vara sjuk.

Lev, älska och gör det du tycker om!

Det tänker då jag göra. ;)

Puss /Mama Linda

Svea 1,5 år

I 1,5 år har du nu funnits hos oss. I 8 månader låg du i min mage innan du inte hade tålamodet att stanna kvar. :) Alla på förlossningen förberedde oss på att du förmodligen skulle behöva hjälp med både matning och andning när du kom ut för tidigt. Men ut kom en enormt stark och rund liten person som andades från första stund. Helt själv. :) Du syresatte dig 100% omedelbart. Du tog både bröstet och flaskan från början.

Du sov som en klocka och åt som en häst. Och det gör du än idag.

Idag är du ett viljestarkt och väldigt framåt barn. Du är mycket kraftfull i din utstrålning och är aldrig rädd och aldrig tillbakadragen. Du är nyfiken på världen och alla djur och människor i den.

Du är modig, tuff och så begåvad.

Allt omkring dig tar du med en klackspark. Allt är roligt och alla är intressanta. 

Du är makalös som den lilla person du är. Helt fantastiskt och helt komplett. Så klok och så påhittig.

Du resonerar, filosoferar och fascinerar alla i din väg.

Ögonen glittrar, så fulla av liv.

Du har allt framför dig.

Vi ska ge dig allt som finns där ute.

Utan en enda begränsning. 

Jag lovar dig mitt älskade barn att vi ALDRIG någonsin kommer att begränsa eller vända dig ryggen på grund av ditt kön, din person eller den du väljer eller inte väljer att älska. 

Vi ska ge dig tusen val och möjligheter.

Möjligheten att hitta, vara och älska den DU är. Som du är. Som du vill.

Lev livet. Känn lyckan. 

Vi älskar dig till månen och tillbaka. I allt du är och i allt du kommer att välja.

Vi är där. Stöttar, guidar och kommer aldrig att döma dig.

Var bara du.

Jag tycker synd om dem som aldrig lärt känna dig och får se dig i din fulla prakt. De har missat allt. 

Deras förlust.

Så älskade barn.

1,5 år har gått. Må du leva och vara lycklig i hundra till.

Det är en fröjd att få vara din mor.

Tack för allt du är och allt du ger.

Puss /Mama Linda

Härligt helg och bra start på veckan

I helgen har vi haft TacosKalas, varit på busplaneten, minirenoverat köket med att måla kakelfogarna samt att vi har veckohandlat och sett den roligaste filmen som jag fan har skådat! Ted! Se den! Hahahahaha! :))

Jag skrattade så att jag inte fick luft..

Bäst var det när tjejen fick bajs på fingret! Moahahaha! Tomas fick spola tillbaka så att jag fick skratta igen. ;)

Tokigt värre.. Hehe.

Jaja. Idag har jag varit jävlat bäst på jobbet. ;) eller i alla fall har jag fått mycket gjort och varit jävligt effektiv. Härligt! :)

Pappan och Svea har varit hemma. Tomas lediga dag. :) så de var på öppna förskolan och busade och sen hämtade de mig på jobbet. Vi var sugna på att dra liten "hälsapårunda" så vi drog till Sanna, Rickard och Liam och kollade läget.

Alltid lika kul. :)

Nu kväll blir det Project Runway och sen en tidig kväll.

Ska upp före fan imorgon.. Blä. :)

Puss /Mama Lind

Man får ett helt nytt perspektiv

Ja ni.. Jag är så där less igen.

Idag är jag less på folk som klagar på allt möjligt jävla svammel HELA tiden!

Jag tror att jag höll på så där mer förr men får man barn och blir rätt så allvarligt sjuk ser man livet från ett nytt perspektiv.

Klaga kan ju vara bra för att få till en förändring men sånt där löjligt jävla klagande är jag less på!

Typ.. HELA MIN DAG ÄR FÖRSTÖRD FÖR ATT JAG HAR EN DÅLIG HÅRDAG!

Eller... JAG BLEV BLÖT OM FÖTTERNA I SNÖN!

Och.. JAG MISSLYCKADES MED MATEN OCH NU ÄR KVÄLLEN FÖRSTÖRD!

Jösses... Sen klagas det om att man tränar för lite, äter för mycket, att det man skulle köpa på stan var slut, att helgen är för kort, att man är sååå stressad. Med mera med mera...

Och alla tycks klaga på samma saker.

Det jag inte tror folk tänker på är att det är lättre att klaga på jävlat allt istället för att göra något åt saken. Det som inte går att påverka är en annan sak. Men mycket som man inte kan påverka är så jävla onödigt att klaga på också!

Typ att ett hårstrå ligger fel eller att man nös när man skulle måla mascara.

SHIT HAPPENS!! GET OVER IT!

Jag antar och förstår att det jag ser som en värdslig och onödig sak att klaga på faktiskt är jordens undergång för någon annan.. 

Suck..

Tycker väl egentligen lite synd om dessa människor. Inget perspektiv liksom.

Kan inte ha fått många hinder i vägen under livet. De har väl inget att jämföra med.

Och det är ju egentligen bra. :)

Jaja.. Men hursomhelst är jag less på allt klagande! 

Ska man klaga! Klaga på viktiga saker för fan! Jag klagar ofta men då handlar det om STORA grejer!

Sånt JAG tycker är viktigt! ;) hehehe...

Livet är så jäkla oförutsett. Jag vill iaf inte leva det med en massa jävla missnöje över skitsaker. ;) så jobbigt det måste vara.

Ville få det sagt!

Så egentligen har jag ju nu klagat på alla som klagar på småskit. ;)

Puss /Mama Linda