Jag är ren!

Åh så skönt! Jag tror jag duschar än! :)
Jag har suttit på min tantpall och skrubbat hela mig flera varv! Underbart!
Jag tvättade håret som aldrig förr och tog alldeles för mycket med inpackning. Ljuvligt! Jag luktar godis.. Jag måste nog slicka på min egen arm för att smaka på mig. :)
Jag har gått lös med rakhyveln och "piffat till" mig till lillas ankomst. Hahaha! Så hon inte tjorvar in sig i värsta djungeln på väg ut!! Hehehe! Jag menar.. Hur skulle det se ut?? Tihihi.. :) hemska tanke..
Men man når ju för fan knappt så det blev ingen större skillnad.

Ojoj... Nu dog väl alla fina damer och surtanter där ute. ;) Men då slapp vi då dem. Hehe..
Och som jag brukar säga! Läs inte då för fan! :)

Jag känner mig som rastlös och busig på samma gång som jag varken orkar eller får röra mig. Dålig kombo.. Men då får man skriva sig full av skratt istället. ;)

Jag måste också få säga att jag har den underbaraste mannen som vandrar på denna jord. Han är så duktig. Det kan inte vara lätt att se den man älskar ha ont. Det är heller inte lätt att trösta när förtvivlan tar över hos mig. Men på något sätt så får han mig alltid lugn. Han stryker, värmer och kyler riskuddar, torkar alla tårar och bara håller om. Han är Klippan i min storm. Det har han alltid varit. Men nu är han verkligen helt fantastisk.
Han borde få en medalj. :) Min älskade Tomas.
Idag har han tagit han om sin kräkiga gravida sambo, städat vårt hem, tvättat och gått med vår lilla vovve.
Jag tycker verkligen inte att han ska sitta och glo på mig hela dagen så han knogar och är ute i skogen då och då. Det är viktigt. Och nu är han ute och går med bästa Emma. :)
Vi kämpar på båda två. Och vi klarar oss bra. Vi har varandra och våra underbara vänner att luta oss mot.

Ikväll ska det nog grillas lite här. Ska bli gott. :) vi mår så bra som vi bara kan.
Och just nu mår jag sååå gott. Nisse kom förbi med en fläkt nu innan han drog på jobbet. Så jag sitter i vindens sus och äter melon.

Puss /Mama Linda

Ännu en dag

Det går ju bra det här. =)
Men fan vad ont jag har på nätterna. Det är en utmaning. Men det fungerar ändå. Man svär för sig själv och försöker andas.
Man ligger också och tänker.. "Ska jag kanske åka in och få en spruta?"
Men då vet man hur lång tid allt tar.. Att man säkert måste sova över. Och då är det samma visa igen.
In, ut, ctg, sprutor, undersökningar, värkar, stoppa upp, fara, hem.. Om och om igen.. Så jag väljer att stanna här hemma tills det blir alldeles åt helsike för jobbigt. Tills det blir en påtaglig skillnad i mina värkar eller att det blir mer blodiga flytningar eller att vattnet går. DÅ BLIR DET FART PÅ DENNA MAMMAN KAN JAG LOVA. =)

Men idag är ju lillan ännu en dag äldre. Lycka! Jag kan verkligen se ett slut på detta nu. Vi klarar det och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi klarar oss utan en förlossning fram till vecka 37+0. Alltså den 23juli.
Det kan gå.. Det gäller bara att kämpa, ligga helt stilla och fokusera på att ta smärtan när de kommer. Andas, slappna av och hålla modet uppe. Jag får också tänka på att det inte är någon farlig smärta. Det är en  inte en smärta som man har när man är skadad. Det är en normal smärta som på sikt sätter ett barn till världen. Det är ingen fara. Bara jäkligt påfrestande.
Men vi klarar det. Jag klarar det..

Nu stundar duschen. Det ska bli så jävla skönt. ;)

Puss /Mama Linda

Hoppas på sömn

Ligger och försöker hitta en bra ställning för att sova. Men det värker lite väl häftigt för tillfället. Tog mina snurriga piller för ca 15 min sen så vi hoppas på en effekt snart. ;)

Idag skulle det ju ha blivit magbilder. Men jag har faktiskt inte orkat så ni får leva utan det. Vi gör ett nytt försök imorgon istället.

Nu ska jag ligga och köra mina egenuppfunna avslappningsövningar. Hehe. :) Det handlar om att andas och grimasera om vart annat. Hahaha!

Natti natti! Vi hoppas på en natt utan barnafödande.

Puss /Mama Linda

Film och finfrämmande

Jag och gubben har sett War Horse. Riktigt rörande och helt klart sevärd men dock liiite väl jävla lång. :) Hihi..
I slutet av filmen plingade det på dörren och in kom en hurtig Emma som gått runt hela stan. Så jäkla duktig du är! :)

Vi har käkat ett ton melon och sen så slängde gubben ihop en grym köttfärssås med spagetti. Mumma!
Nu ligger jag här och fiser illa mellan mina sammandragningar. Hehe.
Jag har en fuktig handduk på magen och en i pannan. Ni dog om ni såg mig. Inte vackert!! Men fan så skönt. ;)
Family guy rullar på tv och ibland får man sig faktiskt ett gott skratt.. Jag erkänner! Men oftast suger det!

Jag är så trött att jag svamlar och känner mig full. Vilket jag kanske är av mina himla piller? Fyllo..
Hoppas på en bättre natt. Annars vette fan vad jag gör. Jo det vet jag.. Jag gör ingenting och fortsätter kämpa på. ;)

Puss /Mama Linda

Upp och ner

Allt går väldigt upp och ner.. Har haft jätteont vissa perioder idag. Så ont att jag kräktes och nästan stod på huvudet. Men jag är helt övertygad om att alla piller spelar mig ett spratt också. Så det är nog helt normalt. Eller kan man ens kalla detta normalt ens? =) Hehehe...
Och nu mår jag helt okej.. Sammandragningarna är där men de går att hantera. Så nu är jag riktigt nöjd. Hihi.. Om jag skulle må så här "bra" hela tiden så skulle detta vara a piece of cake ju. Men tyvärr så är det ju inte riktigt så det fungerar just nu.
Men det är så skönt att ta vara på dessa stunder då jag mår lite bättre. Passa på att vila och gosa med min lilla familj.

Man hinner tänka jäkligt mycket när man sitter så här också. På allt runt om. På människor i sin omgivning som man faktiskt inte trodde skulle kliva fram. Men som gör det. Och det värmer. Människor som man kanske inte haft så mycket kontakt med innan. Men som verkligen bryr sig och lämnar avtryck i hjärtat. =) Och det betyder mycket för mig.
Och samtidigt hinner man bli förvånad över hur folk uttrycker sig eller inte alls uttrycker sig.. Men så är det väl hela livet antar jag? Man kan inte förvänta sig att folk ska förstå och finnas där. Så är det bara. Och det har jag faktiskt slutat med för länge sen. Och jag kräver det inte heller. Folk kommer och folk går..
Men kan man inte säga något som faktiskt är givande och tröstande så är det väl lika bra att fortsätta med att inte säga något alls istället? Istället för att försöka fiska info för sin egen nyfikenhets skull. Så tycker jag i alla fall..

Det jag är med om är inte unikt. Det finns många som varit där och många som kommer att vara där. Men det är något traumatiskt att vara i gränslandet till att föda ett barn som är så pass litet att det räknas som preumatur. Det är inte samma ljuva tankar till förlossningen. För här är det lite tvärt om. Förlossningen är det som både jag och sjukvåden försöker att stoppa i nuläget. Förlossningen är lite boven i dramat. Det är för tidigt och inte något att sträva efter. Så därför blir jag lite fundersam och stött när folk talar om att förlossningen är en underbar upplevelse och att vi snart blir tre. Joo... Det kommer vara underbart att träffa våran dotter. Men vi gör ju allt i vår makt för att förhindra detta "underbara" förlopp i nuläget.

Så.. Eh... Ni får gärna visa att ni bryr er. Det värmer verkligen. Men allvarligt talat så behöver jag inget förlossningspepp just nu. Återkom med det om 3 veckor eller nå. Då det är okej för mig att föda utan risker för mitt lilla barn. Nu försöker jag att inte föda. Okej? Medan kroppen skriker FÖÖÖÖD så proppar jag i mig piller, får sprutor och skriker NEEEEEEJ! Jag har varit i latensfas och haft värkar i en vecka nu, och jag har legat med lustgas och öppnat mig sakta. Och nu ska jag fortsätta med det så länge som möjligt utan att lillan kommer ut. Så föda är inga problem. Förutom att det INTE ska hända nu för vi vill helst undvika att vårt barn är preumatur och hamnar i en risk.
Förlåt att jag blev lite vrång för en sekund.. Men läs inte då!


Puss /Mama Linda

En natt till

Då var man vaken och klarade nätt och jämt denna natten med. :) Lilltjejen är en dag äldre och hon är kvar i magen. Men inatt så var det väldigt intensivt.. Jäklar i galoppen vad sammandragningar jag hade. Och det tog väldigt lång tid innan medicinen slog till.. Fick ta 2 tabletter och sen ligga och frusta som en åsna. Men nu på morgonen känns det helt okej ändå. Visst.. Det trycker neråt så inni Norden och magen är stenhård och drar ihop sig.. Men det gör inte så jävla ont som
inatt. :) Härligt.. Så nu ska jag försöka sova. Blev inte så mycket av den varan under natten.
Men som tur är kan man ju sova lite när man kan. :)
Här ska det inte födas nå barn. Nej!
Det är fan bara bestämma sig. ;) Eller??

Idag går vi in i vecka 36 (35+0) enligt mina beräkningar. Och på måndag enligt bm. Jag ska fortsätta lägga upp magbilder som vanligt men vi räknar såklart efter bm nu men ingen verkar ju få rätt i alla fall. :) hehe.. Men mest för att se exakt hur gammal lillan är. Målet är ca den 23e juli. Då kan du få komma lilla gumman. Då är hon 37 hela veckor. Och räknas som fullgånget. Så om man ska räkna medicinskt och enligt bm så är vi nu i vecka 34+4. Alltså inne i vecka 35. :) Krångligt det där. Hehe..

Men nu ska du växa och bli starkare min lilla tjej..

Puss /Mama Linda

Var dag är en seger

Dagen har gått så sakta. Och jag har jäkligt ont vissa stunder. Magen blir stenhård och det trycker neråt och ilar mot ryggen. Aj aj..
Jag får käka rätt många piller per dag för att hålla smärta och sammandragningarna i styr. Så jag knaprar på rätt bra. ;) Hehe.. Lite skakig och lite lullig så tar jag timme för timme.. Minut för minut.

Och jag tänker på dig. Älskade lilla Svea. Jag har så ont, jag vill bara sjunka genom golvet när den värsta smärtan kommer. Men du min skatt gör det möjligt för mig att klara det här. Du mår så bra där du är nu i magen och jag ska kämpa in i det allra sista så att du ska få stanna där tills du är redo. För än är du liten.. Läkarna säger att du skulle klara dig bra om du kom nu och du är redo rent medicinskt för jag har tagit en massa kortison och antibiotikasprutor för att hjälpa dig på traven. Men det allra bästa är att du stannar inne i mig till vecka 37. Snälla lilla du.. Stanna kvar så att du får vara riktigt redo och frisk. Jag menar det gumman.. Jag mår så här i tre veckor bara du stannar. Jag vill dig allt gott. Jag klarar mig inte utan dig. Inget får hända dig min fina älskling. Mamma och pappa älskar dig så fruktansvärt mycket.
Så tryck inte på mer nu.. Du behöver inte stressa. Låt det bara vara som det är i några veckor till lilla gumman. Sen kan vi mysa en hel livstid. Jag vill träffa dig, tro inget annat. Men jag vill att du ska vara stark, frisk och färdig för livet.
Oron är enorm.. Min lilla bebis. Det går inte ens att förklara hur jag känner.
Mor till en preumatur.. Är jag redo för det? Jag måste nog bli redo. Men jag hoppas på ett mirakel. Att lillan bestämmer sig för att ligga lågt ett tag till.
Snälla.. Jag gör vad som helst. Mitt barn måste må bra. Det finns inget annat för mig som är viktigare.

Nu ska vi kämpa. Kämpa för att få en dag i sänder. Var dag är en seger för dig älskling. :)

Puss /Mama Linda

Vackra magen

Tänkte visa er de fantastiska bilderna som Anna-Karin tog på mig och fina magen under midsommarhelgen på Piteå havsbad.
Jag är så nöjd! Tack än en gång snälla och otroligt duktiga Anna-Karin.

Jag blir verkligen gladare och mer positiv av att se dessa bilder.
Trots att livet är väldigt upp och ner just nu så försöker jag verkligen hitta ljuset i vardagen. =)

Puss /Mama Linda

Hon vilar tryggt

Än så länge vilar lillan tryggt i min mage. Hon hade lite bråttom så att alla trodde att hon skulle ut och nu är planen att knapra tabletter för att få henne att stanna inne i tryggheten så länge som möjligt. :) detta eftersom förloppet stannade upp och jag har varit öppen 3cm med utplånad livmodertapp och långt nedsjunken bebis i 3 dygn nu. Så var det även idag. :) Så läget verkar stabilt.
Så nu tar vi en dag i taget.
Första steget är att inte föda innan återbesöket på specmödra den 10juli. Sen så är målet att försöka hålla henne kvar tills vecka 37. Är det fortfarande lika jäkla jobbigt då så startats jag igång då. :)
Om jag nu får säga vad jag själv tror så tror jag inte att våran snabba busSvea vill stanna inne i mörkret så länge alls. Tror hon ser dagens ljus nästa vecka nån gång. Men så säger bara min magkänslan. ;) För där finns alla dessa tusen sammandragningar som de försöker hålla i skick med hemska tabletter. Jag får inte röra mig typ.. För då sätter det igång.
Jag vilar i ett gränsland kan jag säga.. Läkarna likaså. Föda eller icke föda? Hade jag varit i vecka 37 hade jag fått föda för längesen. Men lillans ringa ålder gör så att jag faktiskt får lov att plågas nu.. I alla fall högs i 3 veckor. Oj oj.. Tur att man har så härligt folk runt om som muntrat upp denna sakta födande Mama. ;)
Hihi..

Detta blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Men just nu är det lugnt och skönt i alla fall. Tur att jag hade bråttom att ordna allt praktiskt till lillans ankomst. Någonstans kanske jag kände på mig det här? :)

Och nej.. Det är inte roligt att vara så nära att få ett för tidigt fött barn. Att veta att utan tabletter och hjälp kanske hon redan hade varit här. Jag vill att hon ska stanna i magen. Och nu gör vi allt för att hon ska stanna där. Lilla älskade gumman.
Det är fart i dig redan från början. :)

Vi älskar dig så mycket.

Puss /Mama Linda

4 dygn

Ja ni.. Jag tänker inte skriva ingående eller långt denna gången. Vill bara säga att just nu så är allt lugnt och vi mår bra. Både jag och lillan i magen.
I fredags fick jag sammandragningar och åkte in på förlossningen för att kolla läget. Tänkte att jag bara behövde en liten spruta och sen dra hem igen.. Som sist.
Men så var det inte denna gången. Jag hade börja öppna mig och lillans huvud gick faktiskt att känna på.
Så jag har legat inne i 4 dagar. Och är nu öppen 3 cm med utplånad livmodertapp och lillans huvud är långt nere i kanalen.
Och jag har prövat på det mesta dessa dagar. Legat med värkar, fått stoppade värkar, startat igen och sen stannade allt av.. Fast inte sammandragningarna.

Så nu är vi hemma väldigt tillfälligt. Jag har värk trots medicinerna och livmodern kämpar på trots tabletter som ska hämma förloppet.
Så nu tyder det mesta på att vi inom de närmsta dagarna föder en liten, liten flicka. Men vi får se.. Men allt tyder på det.

Ska in imorgon på koll igen. Eller inatt om det blir värre.
Men vi mår bra.
Allt kommer att bli bra.
Känslorna är väldigt många och jag måste nog få lite tid att bearbeta detta.
Och än är det inte över. Jag och gubben lever lite i en bubbla just nu. Allt är så overkligt.

Jag vill tacka mina underbaringar Emma, Nisse och Maria för allt ni gör för mig och Älsklingen under denna tid. Ni ställer upp som hundvakt och är ett otroligt stöd i det här. Utan er hade det aldrig gått.

Vi klarar det här tillsammans. :)

Puss /Mama Linda